
Nu säger Hemseborna hejdå och åker hem till Stockholm igen. Tack för alla fina kommentarer! Och tålmodiga vänner. Vi ses igen i framtiden! Puss på alla läsare /Agnes & Siri
Sista skälvande dagen i Hemse idag. Senaste veckan har bara varit en lång väntan fylld med städnoja. Men idag ryckte vi upp oss och åkte och bowlade. Som sagt så var Agnes grym på det och vi har nu bildat ett bowlingteam som ska köra en gång i veckan på frälsisbowlingen i Stockholm.





















Den första affischen för dagen hamnade på anslagstavlan i gallerian.
Karin hade vi mest med som chaufför och underhållning.
Här fick man visst inte sätta upp affischer hur som helst...
...vi gjorde det ändå! Breaking the law!
Vi åt välförtjänta kakor på Fotogalleriet.
Björn hade fått fina bläcktatueringar dagen till ära.
Rindi fick en affisch, och högskolan fick flyers.
Man ska inte glömma hamnen. Visst lyser affischen på dessa i övrigt ganska äckliga anslagstavlor?
Vi fick hänga en affisch i Roxys skyltfönster! Och Sofia imiterar dvärgarna i Fångarna på fortet... Måste säga att det är skrämmande likt.
Karin kan köra bil!!
På vägen hem fick Björn ett konstigt behov av att ta på Sofias hals... Vilket inte uppskattades.
Popposen kan man göra på dansgolvet, eller utanför Ica vid Söderport.
I Klintehamn fick vi problem med häftpistolen...
...Efter många om och men fick vi den att funka! Fast vissa var på gränsen till nervsammanbrott...
I helgen var jag hemma i Stockholm. Säger som Kimya Dawson: "Now I’m home for less than twenty-four hours. That’s hardly time to take a shower. Hug my family and take your picture off the wall. Check my email, write a song and make a few phone calls. Before it’s time to leave again. I’ve got one hand on the steering wheel, one waving out the window." Det har varit en extremt effektiv helg. Redan på båten satt jag och Christofer och redigerade bilder. Ingen rast och ingen ro. Efter att ha bilat hem så var det bara att hoppa på tuben och åka till hötorget för Calles nya (inte så nytt längre iofs..) bands spelning på Glenn Miller. Väldigt mysigt ställe, men även väldigt litet och väldigt mörkt. Ovan har ni alltså: Harry Hermanns Festorkester. Tillbaka i Hemse är allt lika vaakumlikt som vanligt... /S