Efter en hel dag i mörkrummet kände jag ett starkt behov av ljus och att komma iväg från folkan en stund. Så jag och Lillemor puttrade ner till Ronehamn vid halv tre coh kom dit lagom till solnedgången.
Det stod en gammal och förhoppningsvis obebodd husvagn där.
Fåglarna flydde så fort jag närmade mig.
Det var vackert kvällljus i strandkanten.
Man skulle kunna tro att det är mitt i sommarn, men det var svinkallt.
Eh, ja. En ö, eller nåt.
Någon annan hade varit där innan mig.
Det blåser en hel del på Gotland.
De här bilderna ingår i min personliga inspirationskrishantering. Alltså min brist på den varan just nu. Terapin går ut på att jag tvingar mig ut och fotar varje dag, hur motigt det än känns. Det funkar ganska bra hitills, men det känns som att nästa ärliga motivationskick kommer efter jullovet.
Siri
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar