Ett är nödvändigt

Igårkväll spelade några musikelever i kyrkan i Hemse så vi tänkte att vafan, vi går i kyrkan. Det var Agnes andra gudstjänst i hela livet. Min kanske... femtioandra. Vi tyckte det var okej och det var kul att se kyrkan inifrån. Jättefina väggmålningar. Sen blev vi välsignade av prästen allihopa, vare sig vi ville eller inte. Antar att det är så man gör här på landet, hehe. Agnes blev i alla fall väldigt nervös för att hon plötsligt, helt okontrollerat, skulle börja tala i tungor. Hon slapp.

Go Jesus!